revanchen

Jag har startat om. Både mitt liv å min blogg. Min blogg för den var så full av besvikelse å ondska. Besvikelsen å ondskan handlade om mitt förhållande jag hade sist. Jag kan berätta att när jag träffade den här tjejen så hade jag så gott som lagt av. Jag hade bestämt mej å uppehållen var längre å längre mellan varandra. Hon ringde akut en kväll å bad mej hänga med till Eskilstuna vattenpalats. Hennes mamma hade blivit sjuk. Det Vart en av mina lyckligaste dagar för jag fick chansen å tillhöra en familj. Jag har tillhört en familj länge, Även när jag bodde ute å de va inte min familj om jag säger så. De va så att min egen familj höll mej utestängd när dom fick reda på att jag blivit vräkt. Dom var rädda. Min andra familj, där dom äldsta i gården bor jävligt flott, Andra i vanliga hus, insatslägenheter. Jag är bohemen även där, men har varit pålitlig å skött allt jävligt bra tack vare att jag haft nästan hela tiden den perfekta fasaden av ett arbete som gjort att jag kunnat få va i fred av vissa myndigheter. Under min period som uteliggare så hade jag den fördelen att jag hela tiden kunde gå å plocka ut grejer jag behövde. Alltså, jag behövde inte hålla på å bryta, hota folk eller annat skit. Jag gick bara dit å tog ut de jag behövde. Jag ska berätta att de här som skrivs nu aldrig kommer kunna bindas på mej för just nu har jag avsagt mej allt å gott i pension. Jag har avsatt min vinst som är bunden å tas ut år 2025. Alltså samma år som min time out går ut. Då e jag 60 år å kan köpa mej mitt torp långt från människor. Där kan jag göra precis vad jag vill. Måla ,skapa,precis va jag vill. Jag har alltid velat vara för mej själv till jag mötte den här tjejen. Jag tyckte vi hade lika syn på livet å jag vart så glad när hon blev förälskad i mej. Jag tog beslutet att lägga ner den verksamheten, gjorde oxå så med resultat av väldigt grinig känsla i familjen ett tag. Tänker inte gå in på vidare info om familj. Får stanna med det som berättats. Vi lever i en liten stad med poliser som faktiskt, även om dom nu inte löst Palmemordet, inte är inkompetenta. Jag skiter oxå i om ni tror på mej eller inte, jag vet hur jag levt. Jag vet oxå hur mycke pengar jag har undanstoppat. Jag vet oxå hur mycke jag får ut när den dagen kommer. Som sagt, jag mötte den stora kärleken. Lade ner verksamheten i 13 månader. Under dom här 13 månaderna var jag världens lyckligaste människa. Den här tjejen fick mej att känna livet på riktigt. Hon hade två väldigt speciella barn som det bara inte gick att inte tycka om. Jag fick ett speciellt förhållande till den lille, en pojke som då var lite över två år. Den här tjejen började tyvärr sen å prassla med en annan snubbe från Stockholm å de ledde till ett vänsterprassel. Där trodde jag att det här förhållandet var över så jag gick i ilskan till baka till min gruppering. Jag återtog min del å efter ett tag när hon tröttnar på den här killen så blir vi ihop igen. Jag slutar här för nu å fortsätter skriva mer sen. Ville döpa om min blogg som jag sagt till In flagranti. Betyder inför allas ögon. Jag kan idag vara helt öppen eftersom jag pensionerat mej. Känns så skönt att börja leva ett liv där man bara är en. Inte har något mer dubbelliv. Vi fortsätter senare. Kramar