revanchen

När jag lyssnar på Kärleken förde oss samman me Lundell så tänker jag på ett första år me den tjejen ja älskar i mitt hjärta. När ja lyssnar på Hon gör mej galen så e den så fin den me, texten menar ja. Ibland lyssnar ja när ja saknar jättemycke. Kan bli lite lessen då först men sen så kommer ändå glädjen smygande. Ja vet att hon har en annan men hon e värd lyckan. Ja har sett henne kär å inget e vackrare än det. Ja vet att vi aldrig mer kommer å ses eller å prata me varandra men de gör inget heller. Min ilska som ja först kände e över å kvar e bara de som va fint. Vi kanske inte minns samma saker, eller vill minnas olika saker, de gör inte heller något. Ja kan inte bestämma va hon tar me sej om hon vill ta me sej något. Ja har bestämt att ta mej mej allt de fina iallafall. Ja bakade lussebullar ensam här igår. Ja minns en gång när ja frågade om barnen ville baka me mej. Hon blev nervös å sa att då ville inte hon va me, ja går upp till mamma sa hon, de kommer sluta i katastrof. Men när hon kom hem blev hon jätteglad för barnen å ja hade inte rivit köket, Dom bullarna blev väl inte lika goda som hennes mammas bullar men vi åt upp dom ganska snabbt ändå. Ja tänkte jättemycke på hennes minsta pojke när ja bakade. Han har verkligen ockuperat mitt hjärta. Den grabben tänker ja så mycke på. Ja, ni kommer nog få läsa då å då om dom här tre personerna för även om ja aldrig mer får träffa dom så kommer ja alltid älska dom å INGEN kan ta de ifrån mej. Bergslagens blomma kallar jag den här tjejen å hon har som vi sa en gång, alltid en speciell plats i mitt hjärta. Jag kommer nog alltid älska henne på mitt sätt. Hon kommer var hon än går alltid ha mina tankar gående där brevid henne. Jag har så mycke som aldrig blev sagt, men de får ja nu bära i mej själv. Jag vill iallafall att du gud låter dom här tre å hennes nya få må bra å ge dom all lycka. Vaka speciellt över en liten kille. Tack

Vet ni, ja e 45 år å ganska barnslig. Att vara barnslig e bra om man använder barnet i sej rätt. Ja kan använda barnet i mej när jag e me barn å de tycker dom ofta om. En fantasi utan like kan ja koppla på så dom blir helt förtrollade. De e bra. Men ja har oxå ett helvete när de har gällt konfliktewr t ex. Oxå nyligen vid en skilsmässa (ja säger skilsmässa fast vi va inte gifta). Ja blev så jävla förbannad å besviken av de slut hon gav mej. Men jag har en gång i tiden hållt på med Zen-buddhism å har gått tillbaks till de igen. Inte fanatiskt, utan lite grann, så mycke som ja hinner å så mycke som ja för stunden kan ta in. De handlar mycke om att vända de negativa till positivt. Å vi blir aldrig riktigt fullärda, vi lär å upplever oxå saker olika. Inget e rätt eller fel. De som e rätt för dej å mej kan vara fel för honom å henne. Alla våra känslor e äkta. Ja har iallafall slutat å hata å vet ni, ja älskar istället. Blomman från Bergslagen som ja fick glädjen å känna några år kommer ja bara minnas allt de fina av. Jag har istället för besvikelsen när ja minns eller påminns om henne nu börjat älska dom tankarna, å vipps känns allt så mycke skönare i mitt bröst. Jag kommer alltid minnas min blomma från bergslagen med kärlek. Hon e värd de. Tack för kommentarer i min blogg oxå. Ja blev jätteglad att ni läst. Ja kommer följa era. Kramar till alla.

Som sagt. Det vart trubbel i Kolsva. Vänsterprassel å jag åkte hem förbannad. I besvikelsen tar jag kontakt me mitt gamla garde som genast sätter mej i jobb igen. De här gör att jag har grejer hemma igen å sätter igång igen efter 13 månaders frihet. Ett par kvällar bara men de räcker för att börja hata sej själv. Den här tjejen kommer upp till mej för jag hade köpt till barnen world on ice biljetter. Hon e inte helt offside å märker att ja har dragit igång. Här går sen hennes å min historia isär så ja hoppar dom diskutionerna. Vi börjar sen om igen å där gör jag nog mitt första stora fel. Men till mitt försvar, jag var så otroligt kär i den här tjejen. Sen började vårat spel mot varandra. Va sjukt egentligen. Från mej kan jag säga, jag ville inte, de bara blev när jag märkte å kände igen alla tecken. Hon började me å stänga av mej från Facebook. Helt okej, hon behövde sin egen värld. De enda jag gjorde, å gjorde av hela mitt hjärta, de va att älska å den stora känslan av att ge dom här tre fina människorna trygghet. Men jag hade gett mej in i nåt som jag ångrade stort. Mitt gamla, å de va en stor jävla press. För jag ville vara ärlig i det här. Men den här tjejen var inte så intresserad av å prata om mej å ja fick egentligen aldrig någon chans å berätta de här. Tur idag med facit i hand för det som gjort mej svajjig förr har alltid varit kärleken. Har haft andra förhållanden som gjort att jag tappat greppet. De går inte å leva ett dubbelliv när man verkligen älskar någon. Jag skulle av hhela mitt hjärta ha velat ha ett annat slut än det som vart. Jag älskar fortfarande dom här tre människorna, å ärligt så den lille somjag fick ett speciellt band till. Jag försökte att få henne att förstå att jag kunde finnas i bakgrunden å aat jag kunde nås när eller om hon ville. Men jag tror att hon gått ut med grejer som gör att hon inte kan ha nån kontakt å då får de vara så. Jag hade bara rent mjöl i påsen den här gången å ville verkligen va ärlig. Men jag kan bara idag hoppas det går bra för dom å att dom får all den lycka dom är värda. Jag hade funnits om hon hade velat eller behövt mej. Nu så behövde hon inte å då e de bara å gå vidare. Jag har iallafall min time out nu på 15 år å jag går på den smala, ärliga å nya stigen. Känns så skönt att inte längre behöva vara rädd för de jag var rädd för. +
Ett långt inlåst liv, på flera sätt.

Jag har startat om. Både mitt liv å min blogg. Min blogg för den var så full av besvikelse å ondska. Besvikelsen å ondskan handlade om mitt förhållande jag hade sist. Jag kan berätta att när jag träffade den här tjejen så hade jag så gott som lagt av. Jag hade bestämt mej å uppehållen var längre å längre mellan varandra. Hon ringde akut en kväll å bad mej hänga med till Eskilstuna vattenpalats. Hennes mamma hade blivit sjuk. Det Vart en av mina lyckligaste dagar för jag fick chansen å tillhöra en familj. Jag har tillhört en familj länge, Även när jag bodde ute å de va inte min familj om jag säger så. De va så att min egen familj höll mej utestängd när dom fick reda på att jag blivit vräkt. Dom var rädda. Min andra familj, där dom äldsta i gården bor jävligt flott, Andra i vanliga hus, insatslägenheter. Jag är bohemen även där, men har varit pålitlig å skött allt jävligt bra tack vare att jag haft nästan hela tiden den perfekta fasaden av ett arbete som gjort att jag kunnat få va i fred av vissa myndigheter. Under min period som uteliggare så hade jag den fördelen att jag hela tiden kunde gå å plocka ut grejer jag behövde. Alltså, jag behövde inte hålla på å bryta, hota folk eller annat skit. Jag gick bara dit å tog ut de jag behövde. Jag ska berätta att de här som skrivs nu aldrig kommer kunna bindas på mej för just nu har jag avsagt mej allt å gott i pension. Jag har avsatt min vinst som är bunden å tas ut år 2025. Alltså samma år som min time out går ut. Då e jag 60 år å kan köpa mej mitt torp långt från människor. Där kan jag göra precis vad jag vill. Måla ,skapa,precis va jag vill. Jag har alltid velat vara för mej själv till jag mötte den här tjejen. Jag tyckte vi hade lika syn på livet å jag vart så glad när hon blev förälskad i mej. Jag tog beslutet att lägga ner den verksamheten, gjorde oxå så med resultat av väldigt grinig känsla i familjen ett tag. Tänker inte gå in på vidare info om familj. Får stanna med det som berättats. Vi lever i en liten stad med poliser som faktiskt, även om dom nu inte löst Palmemordet, inte är inkompetenta. Jag skiter oxå i om ni tror på mej eller inte, jag vet hur jag levt. Jag vet oxå hur mycke pengar jag har undanstoppat. Jag vet oxå hur mycke jag får ut när den dagen kommer. Som sagt, jag mötte den stora kärleken. Lade ner verksamheten i 13 månader. Under dom här 13 månaderna var jag världens lyckligaste människa. Den här tjejen fick mej att känna livet på riktigt. Hon hade två väldigt speciella barn som det bara inte gick att inte tycka om. Jag fick ett speciellt förhållande till den lille, en pojke som då var lite över två år. Den här tjejen började tyvärr sen å prassla med en annan snubbe från Stockholm å de ledde till ett vänsterprassel. Där trodde jag att det här förhållandet var över så jag gick i ilskan till baka till min gruppering. Jag återtog min del å efter ett tag när hon tröttnar på den här killen så blir vi ihop igen. Jag slutar här för nu å fortsätter skriva mer sen. Ville döpa om min blogg som jag sagt till In flagranti. Betyder inför allas ögon. Jag kan idag vara helt öppen eftersom jag pensionerat mej. Känns så skönt att börja leva ett liv där man bara är en. Inte har något mer dubbelliv. Vi fortsätter senare. Kramar