revanchen

När jag lyssnar på Kärleken förde oss samman me Lundell så tänker jag på ett första år me den tjejen ja älskar i mitt hjärta. När ja lyssnar på Hon gör mej galen så e den så fin den me, texten menar ja. Ibland lyssnar ja när ja saknar jättemycke. Kan bli lite lessen då först men sen så kommer ändå glädjen smygande. Ja vet att hon har en annan men hon e värd lyckan. Ja har sett henne kär å inget e vackrare än det. Ja vet att vi aldrig mer kommer å ses eller å prata me varandra men de gör inget heller. Min ilska som ja först kände e över å kvar e bara de som va fint. Vi kanske inte minns samma saker, eller vill minnas olika saker, de gör inte heller något. Ja kan inte bestämma va hon tar me sej om hon vill ta me sej något. Ja har bestämt att ta mej mej allt de fina iallafall. Ja bakade lussebullar ensam här igår. Ja minns en gång när ja frågade om barnen ville baka me mej. Hon blev nervös å sa att då ville inte hon va me, ja går upp till mamma sa hon, de kommer sluta i katastrof. Men när hon kom hem blev hon jätteglad för barnen å ja hade inte rivit köket, Dom bullarna blev väl inte lika goda som hennes mammas bullar men vi åt upp dom ganska snabbt ändå. Ja tänkte jättemycke på hennes minsta pojke när ja bakade. Han har verkligen ockuperat mitt hjärta. Den grabben tänker ja så mycke på. Ja, ni kommer nog få läsa då å då om dom här tre personerna för även om ja aldrig mer får träffa dom så kommer ja alltid älska dom å INGEN kan ta de ifrån mej. Bergslagens blomma kallar jag den här tjejen å hon har som vi sa en gång, alltid en speciell plats i mitt hjärta. Jag kommer nog alltid älska henne på mitt sätt. Hon kommer var hon än går alltid ha mina tankar gående där brevid henne. Jag har så mycke som aldrig blev sagt, men de får ja nu bära i mej själv. Jag vill iallafall att du gud låter dom här tre å hennes nya få må bra å ge dom all lycka. Vaka speciellt över en liten kille. Tack