revanchen

Som sagt. Det vart trubbel i Kolsva. Vänsterprassel å jag åkte hem förbannad. I besvikelsen tar jag kontakt me mitt gamla garde som genast sätter mej i jobb igen. De här gör att jag har grejer hemma igen å sätter igång igen efter 13 månaders frihet. Ett par kvällar bara men de räcker för att börja hata sej själv. Den här tjejen kommer upp till mej för jag hade köpt till barnen world on ice biljetter. Hon e inte helt offside å märker att ja har dragit igång. Här går sen hennes å min historia isär så ja hoppar dom diskutionerna. Vi börjar sen om igen å där gör jag nog mitt första stora fel. Men till mitt försvar, jag var så otroligt kär i den här tjejen. Sen började vårat spel mot varandra. Va sjukt egentligen. Från mej kan jag säga, jag ville inte, de bara blev när jag märkte å kände igen alla tecken. Hon började me å stänga av mej från Facebook. Helt okej, hon behövde sin egen värld. De enda jag gjorde, å gjorde av hela mitt hjärta, de va att älska å den stora känslan av att ge dom här tre fina människorna trygghet. Men jag hade gett mej in i nåt som jag ångrade stort. Mitt gamla, å de va en stor jävla press. För jag ville vara ärlig i det här. Men den här tjejen var inte så intresserad av å prata om mej å ja fick egentligen aldrig någon chans å berätta de här. Tur idag med facit i hand för det som gjort mej svajjig förr har alltid varit kärleken. Har haft andra förhållanden som gjort att jag tappat greppet. De går inte å leva ett dubbelliv när man verkligen älskar någon. Jag skulle av hhela mitt hjärta ha velat ha ett annat slut än det som vart. Jag älskar fortfarande dom här tre människorna, å ärligt så den lille somjag fick ett speciellt band till. Jag försökte att få henne att förstå att jag kunde finnas i bakgrunden å aat jag kunde nås när eller om hon ville. Men jag tror att hon gått ut med grejer som gör att hon inte kan ha nån kontakt å då får de vara så. Jag hade bara rent mjöl i påsen den här gången å ville verkligen va ärlig. Men jag kan bara idag hoppas det går bra för dom å att dom får all den lycka dom är värda. Jag hade funnits om hon hade velat eller behövt mej. Nu så behövde hon inte å då e de bara å gå vidare. Jag har iallafall min time out nu på 15 år å jag går på den smala, ärliga å nya stigen. Känns så skönt att inte längre behöva vara rädd för de jag var rädd för. +
Ett långt inlåst liv, på flera sätt.